Dagens Nyheter – 8 april 1869, sida 2

— dd — gåfva; de klappade och smekte den så mycket mera. Birger gömde sitt i fickan, för att dela det med: mamma. Sedan barnen blifvit afskedade på det vänligaste och med många förstå mej rätt! — Ripa menar ingenting illa, — voro Ripa och fru. Aurora på tu man hand. Ripa såg högeligen generad ut, han såg ut som en brottsling, som full af ånger ämnade göra en syndabekännelse. Nå, hvad har nu min gamle vän på sitt varma hjerta? — uppmuntrade Aurora, i det hon fattade vedsågarens grofva hand, och släppte den igen efter en vänlig klappning. Jo si, ja si, jo si — harklade Ripa — det är inte bra för gossen i längden, Herre Gud, en sån rar gossel Hvad är det med min gosse, min Birger? utropade Aurora med en älskande moders hela ångest. Jo si — ja si — det är inte rätt af honom det der. Inte rätt? — sporde Aurora och kände sitt hjerta tryckas afen hel snölavin. Har han inte talt om något för mamma innu? i Nej, nej! Hvad skulle han ha talat om? — Jo si — ja si — ja, jag har lofvat att 1ga, men illa tiga, är värre ibland än ia ala. — Han har väl då inte fått ihop sina em riksdaler ?