Dagens Nyheter – 8 april 1869, sida 2

i min byrå. — Om jag skulle kola af, så kommer hela qvinfolkskonkarongen i gården här, och kastar sig som örnar öfver mitt lilla bo och kanske skulle di ge sej till act bryta upp det här, fast utanskriften är regal och tydlig. Aurora fattade paketet, som räcktes henne och läste: Till Enkefru Aurora Sigurdsson. Men det här är ju till mig, kära Ripa? Så bryt då sigillet och läs hvad jag klottrat ihop, med kommissariens hjelp och två kryddkrämare till vittnen. Men si tiga ha di lofvat alla tri, för det angår ingen. Så bryt och läs då, kära hjertandes. Jag har sjelf satt ihopet, som jag ville haet, Aurora bröt och läste: Testamente eller Ripas sista vilja. Jag, Lars Göran Ripa, som förr i verlden varit kusk hos baron på Hanebo, och derjemte en eländig fyllbult, som varit rent förstockad, om inte herren skickat till min hjelp en gudsengel, kallad på svenska fröken Rora, eller numera enkefru Aurora Sigurdsson; jag anbefaller och testamenterar att efter min död skall hela min qvarlåtenskap rubb och stubb, bestående:dessutom i 5000 riksdaler riksgälds, hvaraf 1000 i sparbanken och öfrigheten 4000 i tvärsäkra inteckningar, allt detta kom jag hafver sammanknåpat under fem och tjugu år på ärligt arbete och lite handel med ved och på auktioner med diverse; allt detta anbefaller jag skall tillfalla of