Dagens Nyheter – 7 april 1869, sida 2

Famseromn, en vän till Berlioz, var alltid en skottaflar för dennes sarkasmer. Men en dag hämnade sig Panseron på sin plågoaude. Vid en musikfest, som Berlioz gaf. på, operan, och då naturligtvis endast Berlioziana utfördes, spelades äfven en ofantligt lång Soörgnvärseh. Hela publiken började gispa och stampadecaf otålighet. Men marschen fortgick allt längre och lingre .-. . Man började insomna. Då ryckte slutligen Panseron den anförande Berlioz i frackekörtet och yttrade temligen högt: Hör nu, ärade kollega, det tyckes mig som om det vore bra långt till kyrkogården! Mim fänke sigoverkan af detta infall på publiken. Marschen måste afbrytas. : i