Dagens Nyheter – 7 april 1869, sida 1

afet — afbröt Ripa, som också kände till det gamla ordspråket. . En ny skrattsalfva belönade den genialiske skämtaren. . Men tänk om Ripa råkat ut för vår polis — anmärkte madam Juhnke med förnumstig min — den hade väl knipit Ripa och inte trott på fru Sigurdssons förklaringar. Då hade det kunnat vara bra att ha husvärdinnan att gå i god för sig. Ja, tänk om polisen fått tag i densnälla, rara Ripa! instämde hela fruntimmerspersonalen i det mildaste ackord. Ja, det hade varit sakelstyg på sakelstyg. Jag hade väl då tagit min kostliga trähäst, min stora verldsupptäckt, och ridit raka vägen upp till slottet till kung Oscar så att han sjelf sett och obsalverat hvad jag var för en mekanikusk; och så hade nog mutter Juhnke ridit efter på ett vedträ, med alla qvintimmerna theslikes i fronten bakefter, och då hade väl alla vittnat att jag var en hedersmaskin och ingen tjufkavaljer. Men nu måste damerna sätta sina kaftekoppar ifrån sig, medan de skrattade, ty den Ripa han var då en riktig lustigkurre. Han kan då få folk att le, om de också låge i själtåget — utropade jungfrun:som bjelpte i de bättre husen, med en-blick, som var beräknad för en :enkling. Jag skrattar mig förderfrad! flåsade AFFÄLLINGARNE af JOH. JOLIN. 10.