Dagens Nyheter – 6 april 1869, sida 2

Bref om den store Tullberg och hans förste sekreterare Eskil.:) Eslöf i mars. KI. Första akten af tullbergska dramat är nu utspelad. Tullberg har, efter att under nära en månads tid hafva varit fängslad, de första dagarne till och med i jern, af Onsjö häradsritt blifvit försatt på fr! fot. Som redan är kändt, blef ordföranden vid beslutet derom af nämnden öfverröstad. Ordföranden, revisionssekreteraren Aug. Anderberg är känd såsom en af ortens skickligaste domare, ochi nämnden har för honom ett obegriinsadt förtroende. Den handlade således vid detta tillfälle såsom samvetsdomstol, den der mindre såg på lagens bokstaf in på hederns och samvetets bud. Jag tror att hr Anderberg inom sig gillade nämndens handlingssätt, ehuru han såsom domare och jurist deri ansåg sig icke kunna deltaga. Innan jag öfvergår till sjelfva rättegången vill jag gå tillbaka till Tullbergs häktande, hvilken åtgärd man nu, sedan ovädret lagt sig, förmår klarare bedöma än från början. Som man vet, förbereddes denna ganska skickligt af en del tidningar, som låtit draga sig vid näsan af de stora herrarne. De vådligaste saker berittades såsom fullt konstaterade, oaktadt hvar och en numera vet att de voro diktade till Tullbergs förderf. Början gjordes med hr Renholms riksbekanta anka, om den föregifna prinsen, som skulle hafva visat sig vid Kslöfs station, och man fortsatte med dikter om hvarjehanda orimligheter, Tullbergs föregifvanden om släigtskap med konungen och förbindelse med krigsministern Abelin, ej att glömma. Snart ansågs mannen vara mogen, och anstalter vidtogos för hans ställande under åtal. Den 1 Februari blef en gammal, för länge sedan afdankad länsman W. Ljungberg, kungens länsman kallad, förordnad att anställa åtal emot Tullberg. Denne man anses allmänt vara besoldad af godsegaren Posse och några af de andra herrarna och att deraf härledde sig hans plötsligt i dagen lagda förmåga för sådana vigtiga uppdrag. Den 9 framdrogs Tullberg af landsfiskal Holmström och boktryckaren Österberg i Landskrona ur sin källare och delgafs stämning till Harjagers häradsrätt, der målet förekom den 18 eller 19 Februari. Den 11 Februari ankom hit till stationen landshöfding Wachtmeister i Kristianstads lin och uttalade vid ett samtal med stationsinspektoren Ahlbom en önskan, att Holmström skulle häktat Tullberg. I detsamma ankom Holmström, som ämnade resa till Malmö, till stationen och blef presenterad för landshöfdingen, som bad H. genast begifva sig till Kjärrstorp och häkta Tullberg på landshöfdingens ansvar, hvarför Holm-ström, som tyckte att bär lkuude vara något att föutjone, stälNade qvar. Han vågade dock icke företaga något innan han rådfrågat sig med sina förmin ; men på det telegram, som han afsinde . till landshöfdingeembetet, erhöll han först den 12 svar, då länsstyrelsen tillkännagaf att justitiekanslersembetet förordnat åtal emot Tullberg enligt 2 kap. 1 paragr. straffl., samt att landshöfdingeembetet förordnar att Tullberg skall ofördröjligen häktas. Jag var närvarande när detta telegram emottogs och vet sålunda att så har tilldragit sig. Man påstår allmänt att telegrammer vexlats emellan landssekreteraren och justitiekansleren, rörande Tullbergs häktande; men att just.-kansleren svarat undvikaude. Således kan man taga för afgjordt att häktningsåtgärden icke utgått ifrån justitiekanslersembetet, utan ifrån konungens befallningshafvande, d. v. s. landssekreteraren Krok, ty landshöfdingen var ej hemma och landskamreraren Isberg befattar sig icke med sådana angeligenheter. Men det är allmänt kändt, att landssekreteraren Krok ej allenast är en mycket human, utan äfven en ganska försigtig man. Man kan således antaga att han i denna fråga ej rådt sig sjelf, utan blifvit, kanske mot sin vilja, framdrifven af andra personer. Om jag skulle tillåta mig en gissning rörande ) Meddelandet af denna slut-uppsats har länge blifvit fördröjdt.