Dagens Nyheter – 6 april 1869, sida 2

öfver den rymliga gårdsplanen, och gymnasticerade sina armar genom rörelser lil: nande en vedhuggares. Det gick så göschwindt — såsom Ripa källade det — att hugga ved i luften. i Det var den första, friska, upplyftande känslan af att genom egen kraft ha förtjent sin första tolfskilling, som gjorde Birger så öfverlycklig. Hans hjerta sjöng i tysthet ett ode till arbetets ära. 2 Det var till den ofantliga summan af fem rdr, som hans förhoppningar tögo de djupaste språng. Mamma hade förtrott honom samma dag att det blott var detta belopp, som fattades henne i tjugofeni rår, för hvilken summa familjeklenoden, Birgers klocka, var pantsatt, — men — hade hon suckande tillagt — vi få tänka på den saken längre fram, nu måste jag först ha kläder åt min gosse och skodon åt mina flickor. ft oenklockan får väl säga oss hvad tiden ider. Men Birger såg redan i inbillmingen familjeklenoden hänga öfver mammas säng — sjelf hade han ännu inte behof af sådana dyrbarheter, och hans knäppta ficklöckbevarade för skolkamraterna hemligheten af det surrogat för tidmätare, som hängde på hans urkedja. I sin barnsliga glädje öfver sitt manliga dåd krämade kan häftigt silfverslanten, som skulle grundlägga det: oerhörda kapitalet,