Dagens Nyheter – 6 april 1869, sida 1

Och Birger sväljde en rågad sked med mjölk. På mången god dag hade icke -mor och systrar sett sin gemensamma älskling så hurtig och glad. Också lifvadehan hela sin -omgifning genom sitt uppsluppna lynne, och när Gerda och Signe skulle krypa i sin syskonbädd, uppgåfvo de i den ett ångestrop, ty mammas muff hade förirrat sig under täcket. Men då han ändtligen lågi sin egen säng och hade läst sin aftonbön med modren på knä bredvid sig, sporde en stämma så ömt : Hvad är det som händt min kära, kära gosse i eftermiddag? Du var borta två, tre timmar, jag vet inte hvar, men säkert inte der du inte borde vara. Du kom hem så röd och varm och så strålande glad, och du har med din glädtighet smittat oss alla. Hvar tog du solskenet, som du förde med dig till sorgens hem? — Hvar har du varit, min kära, kära gosse? Det ska mamma få veta om fjorton dar eller tre veckor. Det är så roligt att ha en liten hemlighet. För mig? Ja, just för mamma. — Men mamma ska bli så glad, så riktigt rysligt glad! — Godnatt, lilla mamma Rora! ; Men medan lilla mamma Rora tryckte en lång kyss på hans panna, drömde Birger redan om vedtrafvar, trafvar af blanka silf