Dagens Nyheter – 5 april 1869, sida 1

na, så tänker jag han förtjenar ihop tjugufyra skilling på en eftermiddagsstund. Och inte kan det skada, att han rör lite på sig mellan de han hänger näsan öfver böckerna och läser sina moribus. Jag gör opp accord me? magistern, bara inte nådi frun får veta omet. Tjugufyra skilling! — utropade Birger, och hans ögon strålade af hänryckning. Men si då ska han pusta, när jag säger till. En häst, som ska gå långt, får inte ansträngas för mycket i första backen. Vi kan ju börja me att förtjena en tolfskilling i dag. Och Birger högg med en ifver värdig hans ädla syfte, och Ripa letade ut de bästa, qvistfriaste bitarne, och tvang honom att pusta hvar femte minut, och hindrade honom vid alla upptänkliga tillfällen, och smög i all hemlighet tjogtals vedträn på den trafve, som alltför långsamt tornade upp sig under Birgers ovana och späda hand. Man kan visa kärlek och öfva barmhertighet på mångahanda olika sätt. Ripa, som af erfarenhet alltför väl kände den fattiga familjens stolthet, uppfångade med glädje detta sätt att dela med sig af sitt öfverflöd. — Ian hade ju så mycket mera än han med sina torftiga vanor behöfde. Men huru han smusslade med vedträden, och -buru ban pratade ut bvilostunderna