Dagens Nyheter – 5 april 1869, sida 1

bandit vi haft i huset, kära vänner. — Gumman ryste, så att det hördes. Ja, en rigtig bandit! instämde amazor nerna, skakande eldgafflar, spadar och qvastkäppar. Lille skomakaren hotade Ripa med en syl i ena handen och en krokig knif i den andra, Men nu trädde fru Aurora till fönstret, från hvilket Ripa nästan blifvit nedryckt, och bad att få lemna några upplysningar. Och hennes. milda, klangfulla stämma ljöd i natten som en fridklocka för de bullrande. Hon omtalade först huru hon länge misstänkt Ripa för ett besynnerligt sätt att låta hennes vedförråd förkofras, fast hon aldrig lyckats förmå honom till bekännelse; hon upplyste vidare huru Ripa efter notariens död nästan velat truga sin hjelp på enkan, men att denna varit för stolt och grannlaga att mottaga gåfvor af en fattig arbetare. Jag har aldrig haft någon renstek, mina kära vänner och gramnar — yttrade fru. Aurora. — Jag fruktar mycket för att inbrottstjufven velat förära mig den läckerheten som vängåfva. Han var hos mig i går natt i samma vackra afsigt, men blef då störd, — nej, men se, jag har orätt — jag hade smörburken här nästan tom, och har derför inte nännats röra vid den idag; -— nu är han full, — ah, potatiskorgen me AFVÖLLISGABNE Of JOH. JOLIN. 8.