Dagens Nyheter – 3 april 1869, sida 2

bort med sängen under kanonsalut, utan att den lycklige låter sig störas. Han frossar af sin goda rätt att dia styrka vid naturens modersbröst. Fru Aurora tände med darrande hand på ett ljus, medan Birger redan ryckt upp dörren, lagt an på måfå i mörkret och ropat: Inbrottstjuf! På knä, eller jag skjuter! Men ingen kunde förnimma tjufvens svar, ty ett oredigt sorl af till det mesta qvinnoröster hördes från trädgården, sken af lyktor föll genom fönstergluggen in i skafferiet och madam Jahnke skrek med gäll stämma: Spetsa honom på högaffeln! Slån i hufve me spaden! Nej, me yxan! Sätt sylen i honom, skomakare! Slit honom sönder och samman, den nidingen! Det var ett skrän af furier; lille skoflickarens så kallade manliga stämma var den vildaste. En stackare, som vill pigga upp sig till mod, blir alltid öfvermodig. Till all lycka för det arma offret, som bokstafligen kommit mellan två eldar, var skomakarens vän eh förståndig karl, som till slut efter mjCket bråk lyckades vinna gehör och öfverbevisa amazontruppen, att ingen hade rätt att våldföra sig på brottsingen. Gif dig, karl! ropade han med thordöns