Dagens Nyheter – 3 april 1869, sida 2

darrande hand, hade fallit på golfvet. och försvunnit mellan några vedträn, upphemtade från vedboden för morgonens brasa. — Fru Auroras genom modersömheten starka händer, men ännu mera hennes böner, fingo slutligen makt med Birger. Han lofvade att icke förfölja. Vid recognoseringen i det fattiga skafferiet fanns ingenting borta. Tjufven hade-sannolikt aldrig hunnit in. , I fönstret stod ännu stenburken för smörförrådet, kaggen med anjovis. På spiken hängde korgen med bröd och korgen med potatis. — Ack, alla dessa förvaringsapparater hade knappast bottenskyla, det visste nog fru Aurora. Tjufren skulle icke ha blifvit fet af fångsten. Men fru Aurora erinrade sig nu gårdsfolkets och madam Jahnkes prat om en karl, som två nätter förut setts smyga i trädgården. Det var då åt henne, den fattiga enkan, attentatet var ämnadt, och skenet af hennes lampa, som brunnit nästan hela natten, hade troligen skrämt roffogeln på flykten. Länge sutto mor och -son lyssnande, sedan de intagit sina förra platser, men ingenting hördes, Birger kunde dock påinga vilkor förmås att gå och lägga sig. Han förklarade med stolthet att han var familjens enda försvarare. Han gick till en skrubb i förstugan, och framtog pappas jagtbössa,