Dagens Nyheter – 2 april 1869, sida 2

-—20 No ervt Höns Ja, nog är det sanning, instämde Jahnkan. Och Ripa och Jahnkan sneglade på hvarandra under den själarnes harmoni, då man tillsammans lyckats fatta storheten af en — sanning. Mer än två månader hade förflutit sedan Birgers far lemnade det jordiska, såsom vanliga frasen lyder, utan att många tänka på dess undermening, lemnande de sina å armod, sorg och förtviflan. Det var en kuslig novemberafton. Fruktträden i den lilla trädgårdstäppan stodo längesedan aflöfvade, och dess mosslupna grenar. bildade ett gal!erverk, som fantastiskt aftecknade sig mot natthimlen, medan en späd hängbjörk, som af någon naturens nyck förirrat sig från landsbygden in iden lilla täppan, skrapade sina fina qvistar mot rutorna på lekstugan; den öfvergifna lekstugan i sorgens boning. Fru Aurora och hennes. faderlösa små sutto i ring vid skenet af en liten lampa och intogo sin tarfliga, men sunda aftonmåltid. Barnen åto hafregrynsgröt och mjölk med strykande aptit. Vi fick ingen smörgås 1 qväll, lila mamma — suckade lilla Signe, Smöret är så dyrt, min flicka, suckade modren, men mycket, mycket djupare. BI Jag har-.-sytt, så att det riktigt värker i fingrarne, — försäkrade Gerda — men så har mamma också alla grosshandlarna