Dagens Nyheter – 2 april 1869, sida 1

su rar Ack, jot De äro syskon dessa två, 8e englaviogarna dem skönt förråda. På jorden följå de hvarandras spår, Den ena skördar hväd dena andra sår, Den ena kysser bort den ändras tår, Den ena kommer, då :den-andra:går; Oeh Gud — blott Gud ser vägen för dem båda. Gerda och Signe hade med något knot krupit till sängs i den angränsande och för husets fruntimmer gemensamma sängkammaren. De lågo i syskonbädd, de små, och värmde hvarandra, för att Spara på veden. Armodet har det goda med: sig, att man lånar värmen från hvarandras bjertan. Fru Aurora och Birger sutto ännu uppe. Birger hade mycket qvar på det pensum, han frivilligt förelagt sig, och han besvarade modrens uppmaningar att gå till hvila med ett vänligt, men tankspridt; Straxt, lilla kära mamma. ; Och nog voro:de kara för hvarandra, de två, hon det varande stödet för familjen, han det bdlifvande; hon; som nu i tysthet kämpade med outsägliga bekymmer, för att lifnära dem alla och hålla sonen. qvar i skolan, han, som inom sig redan tyckte sig ha blifvit man och med en törst, liknandefeberns, slukade det vetande, som framdeles skulle skänka bröd åt honom och åt de älskade omkring honom: Han kallade sig redan i sitt hjerta -— familjefar, ty han visste, att hans enda fädernearf var