Dagens Nyheter – 2 april 1869, sida 1

Hu, kära Ripa, Han ser så hemsk utt Hvad skulle det annars väl vara? Jag tror Hvad jag tror, och vet hvad jag vet. Sakelstyg är sakelstyg, och gamla skeppar Kula, som rådde om huset här förut, han hade vårit lutendrejare och sjöröfvare, säjer di. Rik var han, snål var han, elak var han. Jag tänker han håller alt conschistorium ännu om nätterna efter sina många plurimussar. : Ripa stirrade ännu en gång på adam Jabnke och öppnäde dervid sina miniatyrögon så frikostigt, att madamen nHästan pude en skymt åf deras sällsynta hvita emalj. Ripa är baresta så god och inte skrämmer tupp folk — huttrade Jahnkan, Såsom husvärdinnän i hvårdagslag benämndes af hyresgästerna. j z Sakelstyg är sakelstyg! Gubevara enhvar att göra det som är orätt. Och Ripa torkade sig om munnen med afviga handen, liksom ville han icke ens ha sakelstyget qvar på sia läppar. Hvad nu Ripa egentligen tänkte, ha vi inte rätt att grubbla öfver, men så mycket kunna vi förråda, att Jabnkan en gång i ett anfall af missmod öfver hyresgästernas brist på punktlighet, då hon sjelt på dagen nödgades betala räntan på sina inteckningar, önskade sig hellre gå vall med getter, än att kassera in hyresmedel, och att Ripa AFFÄLLINGARND af JOH. JOLIN. ee