Dagens Nyheter – 1 april 1869, sida 2

portsgatan, i hvilken vi infört läsaren, och snart blef Ripa så oumbärlig för madamen, att hade inte begges aktningsvärda ålder bepansrat dem mot elaka tungors gift, skulle förtalet haft mycket att syssla med de båda enkemenniskorna. Madam Jahnke hade ingen ro i sin själ och tillät följaktligen inte heller någon annan själ i hela huset att ha ro, derför att hon två nätter å rad från sitt fönster sett en karl smyga utåt trädgårdsplanket och tyst som en skugga försvinna bakom det lilla utsprång, som bildades af f. d. lusthuset, sedermera lekstugan för Birger och hans kamrater. Ripa, som med äkta turkiskt lugn åhörde husvärdinnans österländskt lifliga beskrifning på inbrottstjufven och på hennes egna känslor, lofvade att med vedyxan bredvid sin säng öfvervaka allas säkerhet och att lägga — om det behöfdes — orostiftarens hufvud framför madam Jahnkes fötter. Madamen skänkte sitt vackraste söndagsleende till framtidslöfte åt sin trogne riddare, och Ripa besvarade hennes vänliga min med att låta sina små himmelsblåa ögon totalt försvinna inom rynkorna, som omgåfvo dem, och som bildade en påse, sammanfästad genom ett dragband. Ripa var så godt som enda karlen ihela huset, ty han vägrade att med detta namn hedra en liten mager skomakare, som loge