Dagens Nyheter – 1 april 1869, sida 2

-— Jå lofvade och bedyrade och tog alla himlens stjernor till vittnen. Men si magdikokt med peppar i och litet krut, det vill jag inte förneka mej, när cholran grasserar. — Ripa betonade naturligtvis -cholera på stafvelsen le, Från den :stunden såg ingen menniska Ripa rusig annat än sent på lördagsqvällen, då stallet var. stängdt och hans Xantippa grälade som eldigast.: En flaska rom. var då hans tröst, och han vände ryggen föraktligt åt den, som djerfdes bjuda honom det oädla bränvinet. Ripa hade -väl vandrat nära tre fjerdedels mil och han kände redan. huru lilla Rora, sömnig och. trött, lutade sitt. vackra hufvud mot hans ludna mössa, då han plötsligen hörde ljudet af en rullande vagn och hästar i starkaste traf. Det är Bruntarne! -— ropade. Ripa — Jag känner igen dem bland tusen. Snart hördes baron P:s väldiga stämma, som nu :med en vekhet, röjande hans ångest, ropade åt alla sidor: Aurora! lilla ora! Efter några sekunder skyggade hästarne för den ovanliga gruppen och stannade åkdonet vid Ripas ljudeliga Go vän! När den öfverlycklige fadren i stjernljuset igenkände sitt barn och af hållningen märkte Ripas förvandling, glömde han alla utbrott pf sina enskilda känslor för den pligtför