Stockholms-Nyheter. VWetenskapesakademien firade i går afton sin högtidsdag. Stora börssalen var i det närmaste fylld af åhörare, och konungen, enkedrottningen samt hertigarne och hertigiimorna af Östergötland och Dalarne vor äfven tillstädes. Akademiers nuvarande preses prof. Erdman höll först ett tal till konungen 1 officiella och till följd häraf servila-ordatag, hvarefter han gaf tillkäsna att akademiens minxesponning för året blifvit präglad öfver framl; professorn vid Karolinska institutet Carl Gustaf Mosander. Prieses uppläste härefter en iutressant biografi öfver den hädangångne ömma ur hvilken vi i korthet anTä: Prof. Mosander föddes år 1797 i Kalmar; år 1812 blef han elev på apoteket Ugglan här i Stockholm; egnade sig åt kirurgien och blef: 1825 kirurgie magister;studerade härunder med ifver kemi och farmaci samt antogs år 1829 till adjunkt i dessa ämnen vid Karolinska institutet: År 1833 invaldes han till ledamot af Vetenskapsakademien och tre år sednare blef han utnämnd till ordinarie professor i kemi vid nyssberörde institut. Han var inspektor för farmaceutiska institutet från år 1846 till sin död, hvilken inträffade år 1858. De rön och upptäckter, som prof. Mosarder i sin vetenskap pjorde, omnämndes äfven af minnestecknaren. Såsom vanligt, afgaf sekreteraren en berättelse om akademiens verksamhet under det förflutaa året. Han talade, bland annat, om expeditionen till norra isbatvet i somras och framhöll såsom ett resultat af denna att man numera med full visshet erfarit att det är omöjligt att, åtminstone med fartyg, komma längre norrut: än till 82:dra latitadsgraden. De hemförda naturföremålen skola delas mel