rade på nedra botten i huset åt gatan. Föröfrigt beboddes egendomen nästan uteslutande af åldriga representanter af det täcka könet, så att Ripa hade rätt då han en gång i misshumör försäkrade madari Jahnke, att -hennes hus var ingen fridens boning. C : . Familjen Sigurdsson var emellertid temligen isolerad från de öfriga, ty deras lila stenhus, — innehållande två rum och kök Jemte det mångomordade lusthuset, en sorts kallkammare, som hängde fast vid lokalen, — var nästan helt och hållet omgifvet af trädgårdstäppan. Ar madam Jahnke tvärt och fast öfverintygad på, att det verkligen var en menniska, som confojerade sej fram utåt planket? . Ripa hade den originella vanan, som dock icke är så ovanlig hos folk af hans klass, att vid alla vigtigare tillfällen eller då det gällde att imponera, samt isynnerhet under samtal med så kalladt bättre folk, tillkrångla språket så mycket som möjligt och illustrera det med främmande ord, hvilkas betydelse oftast icke det ringaste passade till den: tankegång de skulle göra fattligare. Ar madam Jahnke öfverintygad på att det var en menniska? Och Ripa öppnade sina båda osynliga ögon, stunden. till ära, och stirrade på husvärdinnan med -en:siares allvar. .