Dagens Nyheter – 31 mars 1869, sida 2

rullade bort i rask fart, ty baron P. tyckte ej om att åka långsamt. -. omfösa R Aurora stod der ensam, ensam. i.natten och mörkret. Hennes första känsla. :var ånger öfver förtröstan till sitt obepröfvade mod, hon började: bittert gråta och ropade många af tårarna halfqväfda: Pappal pappal os ; i Men pappa hörde intet ljud från sin lilla älskling, han satt fördjupad i sina affärsbekymmer. ä ; Ripa! Ripal! — ropade den lilla åttaåriga, men Ripa var alltför långt borta att kunna svara. i Regnet hade fejat blank den yttersta kanten af landsvägen, der inga hjulspår funnos. Det var liksom er smal väg af ljus för den bäfvande fliekan. : Hon följde den försigtigt, alltjemat-ropande: Pappa och Ripa, ty hon visste inte rätt under gin förskräckelse, om hon närmade sig hemmet eller staden. — Plötsligen befann hon sig i en tät skog. Den jusa vägen slukades af skuggorna. Betagen af fasa satte hon sig-på en lien sten vid randen af vägen. Allt hvad Jadda talat om -skogstroll, hexor, röfvare ch rysligaugglor åkte i karusell. förbi lennes tankars ögon. Det susade så unjerligt på alla kanter, stormen förde. då ch då ett:prasslande löf mot hennes kind. jen lilla blundade för att ingenting se;