Dagens Nyheter – 30 mars 1869, sida 1

ofvan hufvudena på de små, som på sitt vis. sökte trösta och hugsvala. Ljuslockige Erik hade tyst öppnat ett af fönstren, medan . Bruno och de öfriga lika tyst radade upp ett stadigt babelstorn af tennsoldatsaskar. Med afdragna skor och stöflor kröpo alla ut genom fönstret, för att icke störa den förkrossade familjen, och smögo bort öfver trädgårdstäppan utanföre. I porten mötte de läkaren, som blifvit efterskickad. Doktorn kommer allt för sent! — upplyste Bruno, bugande i förbigående. Han hade visst dött i alla fall, om doktorn också inte kommit — tillade Claes välmenande och utan att vilja vara ironisk. Den här dagen glömmer jag aldrig — suckade Bruno, då kamraterna skiljdes. Nej, den glömmer jag aldrig, bekräftade en och hvar af Krigshöfdingarne utan trupper.