Dagens Nyheter – 27 mars 1869, sida 1

men, som vältade fram från deras rörda hjertan, de blandade sina tårar med de sörjandes, och Bruno snyftade konvulsiviskt. Leonidas och Xerxes föllo ur sina hjelteroller och deras krigshöfdingar följde deras exempel. . eSka vi ge Birger alla våra tennsoldater? — hviskade den otäcke Xerxes så tyst, så tyst efter en stunds paus. Ja, ja! instämde alla och började torka sina ögon med lånade näsdukar, ty en och annan hade tappat sin egen. Alla! invände Mauritz, med en blick på sin arm6, — han kan ju få hälften2 Fy, fy! ropade de öfrige. tOch du fick ändå vara Leonidas, Spartas ädle bjelte — anmärkte Bruno. — Vill du vara sämre än Xerzes? — Jag ger alla mina 727 hela karlar och 32 invalider, och du har bara 180 man. Se der, se der! snyftade Mauritz och vände sig bort för att slippa se storheten af sin uppoffring, — tag dem allihop! Men Bruno hade redan fått fatt i en bit papper och en blyertspenna och han skref så vackert, som hade det gällt en profskrift till examen: SFrån trofasta vänner en liten tröstegåfva till den stackars, stackars Birger. Ett par tårar föllo som briljanter ned på Sstackars, stackars Birger. Säkert kretsade en engel genom rummet