terister sen i fjol till såna der dränkningsmandater. All färgen går af dem. Nej, stopp lite, Erik Hallin! Du kan låna fattigprinsens hundratjugu hufvudlösingar, som han köpte af mig för fem skilling och två af hans mammas knäckkarameller; du kan låta dem bli dränkta, men icke mina vackra gossar. Och Bruno makade under ett uttryck af sårad stolthet med ett väldigt tag hela persiska armåen ner i sin mössa, medan Mauritz, Leonidas öfverlycklige representant, uppgaf ett hurrarop i segerglädjen, då några Perser hals öfver hufvud ramlade ned på golfvet. Alla Leonidas vänner och bundsförvandter instämde i jublet, utom fattigprinsen, som med rodnande kinder och tårskimrande ögon försigtigt hopplockade sina föraktade hundratjugu hufvudlösingar. SFattigprinsen var en gosse på omkring tolf år, den äldste i. sextetten, likasom den kunnigaste: ett vackert barn med bleklagd, men icke sjuklig hy, så fin, som vore den väfd af liljor. Ett par stora mörka ögon af en färg, som man ej visste om den skulle kallas svartblå eller svartbrun, så obestämd var den, kransades af långa svarta ögonhår, hvilka skänkte den barnsliga blicken ett djup, som vore den en tänkande mans. Mörkbruna lockar fladdrade i vacker oreda kring den mjellhvita nacken, och den starkt och smidigt byggda barngestal