AFFÄLLINGARNE. Första kapitlet. Barndom, — Oskuld, Nej, låt mig få vara Leonidas! Mina Polackar kan föreställa Spartaner; jag har femtio man här i asken. Söta Walter, får jag vara Leonidas! Jag vill icke vara den otäcka Xerxes. Det kan Bruno vara. Här ha, vi Thermopyle. Den här hattasken och den här träpallen kan vara bergena. Huj, såna präktiga bergtopparTvå pappersstrutar föreställer den eviga snön. Jag kan gerna vara Xerxes, det gör mej ingenting på lek; jag har i alla fall de mesta tenosoldaterna i mina askar. Jag här 727 man, utom. 32 stycken sårade och hufvudlösa; jag ber alltid pappa om tennsoldater till julklapp, för de ä de roligaste leksaker på hela jorden. Så tycker jag med. Och jag med; och jag med! Ja, jag också! Hurra för vår armöl Lefve armen! Hurrah! Det lifliga samtalet fördes af sex skolgossar, som pålördagseftermiddagarne lekte krig och örlog turvis hos hvarandra, och som med sina små flyttbara tennsoldats