Dagens Nyheter – 25 mars 1869, sida 1

således ej vinna på ombytet. Jan Andersson insåg detta och var för redbar att vilja mottaga förtroendet, men man trugade det på honom, i hopp att första kammaren skulle finna honom, antaglig och landtmannapartiet sålunda få ännu ett finger med i Riksgäldskontorets förvaltning. Lotten föll dock emot honom, Det ligger i sakens natur, att partier af skiljda politiska åsigter skola slitas om makten och hvartdera taga deraf cå myöket de kunna för all utöfva inflytande. Men när det är fråga om hrr Berger och Jonas Andersson å ena sidan samt hrr Indebetou och Jan Andersson å den andra, kan det icke talas om partier af skiljda politiska meningar. Desse herrär och deras vänner — d: Vv. s: landtmaniapartiet å erä sidal samt dö fördna borgareOch bondeståndens liberala kärna å den andra hysa i alla väsentliga frågor samma åsigter. De hafva inga rationella skäl att slitas om makten. Det följer häraf, att det måste kommu att synäs för valmännen som om ledamöterna af landtmannapartiet skulle sträfva efter plätser af materiella skiv, nemligen för alt förtjena penniligar på dem, liksom de gjort på reseräkningar och dagtraktamenten. a et GAN to I Na rr Ne a ÄN MATA mA ogrrge NE EG ara DT TEN PE gör ESESYENENEEEAURRESREMERGEASE ETTER