Dagens Nyheter – 23 mars 1869, sida 2

barn, skulle komma att lida. Hvad skall det väl; bli.af. dig i morgon? — Vi vilja rädda dig, sade Janet och. talade härvid saktare. llugh . hoppas, — Ingen kan önska och ännu mindre hoppas något sådant, svarade Ferrol. Det var blott en, för hvilken jag numera kunde ha. något värde, och hon är död af kärlek till mig. — Åbjo, en till; jag älskar, dig, yttrade Janet. — Då vet du icke allt. . Åf medlidande med dig har man låtit dig förblifva i okunnighet om det värsta. — Nej, jag vet allt, genmälde Janet och ryste. Då han häremot ville göra en invändning, afbröt hon honom för första gången i sitt lif: — Ol tro mig, jag älskar dig, utropade. hon. Jag har blott dig, nu sedan jag mistat mamma. De sista ord, mamma sade. voro dessa: Rädda honom — dö för honoml! Jag ville det om jag kunde, af kärlek till eder båda. Fader, kalla mig ditt barn! — Hon sade så, återtog han långsamt. Elinor, min hustru! I: detta ögonblick öppnades dörren och fingelsedirektören, kapten: Rede, kom in. Ferrol bemödade sig att dölja sin rörelse, pch Janet nedfällde för samma ändamål sitt lor. — Min herre, sade kaptenen, har den unga damen omtalt saken för er? Vet hon .. — Hvad för slag? — Att ni är fri, om ii sjelf så vill, eller, åtminstone att ni har rod utsigt att, blifva det. . Jag har besluat gå in på den unge herrns förslag; och