Dagens Nyheter – 23 mars 1869, sida 1

från honom ett enda ögonblick, aldrig skulle få se honom mera. — Men som han förstod att hvila var för henne icke blott nyttig-utan rentaf nödvändig, svarade han: — Vänta... hvila dig..: ät! derigenom tjenar du mig bättre än På något annat sätt. Janets hjerta var nära att brista när han aflägsnade sig. Men han skulle komma snart tillbaka, sade han: Dock — timma efter timma förgick, och: han syntes icke till. Hvilken qvalfull väntan! Den unga flickan tillbragte dessa timmar i en ångest, som icke låter beskrifva sig; hon lyssnade till hvarje ljud; hennes pulsar slogo våld samt, så ofta hon hörde en kommandes eller gåendes steg i förstugan — men dessa steg voro icke hans. Oupphörligen öppnade hon fönstret och blickade ut på gatan; många menniskor såg hon, men icke honom.:— Slutligen varseblef Hon en-man, som stannade midt framför! huset, efter hvad det syntes, blott för att tända sin cigarr: En röst uttalade i. detsamma mMycket sakta men tydligt ordet: Jeanette! — QCest mot, svarade hon. — Da poursuite est des plus acharnetes. Descends! (Förföljändet -bedrifves med största ifver. Kom ned!) Det var Ferrol som talade. Nu fick Janet i en hast nytt lif, nya krafter .:. Följande dag befunno sig far och dotter redan ute på hafvet; de medföljde ett skepp, destineradt till Boston. ——r a