Dagens Nyheter – 22 mars 1869, sida 2

näsduk, i hvilken var insvept ett ur. Bredvid uret hittades ett stycke pergament, hvarå med lätthet lästes dessa ord: Jag, Paul Ferrol, begick detta dåd. Som sagdt, han blef dömd till döden. Bland de många åhörare, som voro tillstädes vid ransakningen, var äfven Hugh. Då Ferrol skulle afföras till fängelset, varseblef han honom; och ofrivilligt dröjde hans blick vid den unge mannen, i hvilkens drag den djupaste sorg stod attläsa. Ännu hade icke den månad gått till ända, under hvilken Hugh förpligtat sig att vänta; men ack! nu hade ju i en hast hans förhoppningars byggnad blifvit jemnad med marken. — Stackars, stackars Janet! mumlade Hugh för sig sjelf, i det tårar fyllde hans ögon, och han aflägsnade sig förtviflad. Han begaf sig skyndsamt hem, för att be sin mor besöka de tröstlösa qvinnorna på Tornet; men då fick ham höra, att fru Ferrol var död, och han kunde icke förmå hvarken fru Bartlett eller någon af sina systrar att skynda till den öfvergifna Janets hjelp. Då gjorde han det i stället sjelf; Han fann sitt hjertas herskarinna ensam, förkrossad och rodnande af olygsel. Hon, den oskuldsfulla, blygdes öfver sin faders brott. Och dock, då Hugh visade sig vänlig mot henne, besvor hon honom att rädda den lifdömde. Hon omtalade att hon i ett jernskrin, som Ferrol bedt hennes mor Öppna, funnit tvänne