Dagens Nyheter – 19 mars 1869, sida 2

Hvarj ehanda nyheter. Rökaren poet. Det finns ett ord, som så gudomligt klingar: Det ordet — Skald — jag håller högt och kärt; Ett annat ord mig till förtviflan bringar, Det ordet — Hökare — jag afsky lärt. Hir bakom disken är jag ansedd ringa Och tanken käns liksom i bojor snird. Nej bittre då att vidtomkring sig svinga Som skalden högt i fantasiens verld. Så talte vännen Bresling, liksom manad, Och fattade ett djerft och fäst beslut: Han skulle bli poet, var dertill danady Och ville genast göra sin debut. Betänkligheter voro öfvervunnar Och nu der satt han på en rankig tunna Bland sill och smör, bland strömming, salt och sur, B Jjungande,.. Guds herrliga natur. fantasin på utflykt sig b ger han, Af disken skapar han en fomsterhiick, I hvarje smörklimp —! en fufva ser han; I sillens läke — liten — Ifverbäck; Men hänförd och i fa en med att diktå Han märker ej att tunnan börjar svigta. Då remnar tunnan med ett tordönsdån Och djupt begrafver vår Apollo-son. Förlossa mig från denna såtans klimma! Från tunnans inre stackars Bresling qvad, Men ingen tycktes höra denna stämma, Förgäfves tiggde han, besvor och bad. Dock engeln kom — den räddande — i skepnad Af en madam, med jetteniifvar väpnad — Ett enda tag i skaldens rika hår: Se der vår hjelte lika stolt nu står! Men engeln ej sitt verk fullbordat hade. JEn papperstuss hon hastigt svarfvar till, Och ytterst om den manuskriptet lade; Ty den hon räddat, ock hon rentvå vill! Hon gned, han skrek: håll upp! mitt misterstycke, Min sköna poesil... Det var förmycke. Han svigtar, faller... kors, en sän malör!. Midt upp uti en bytia full med — smör. Nog, nog! jag vill ett heligt löfte göra, Att aldrig tröttna som Merkurii träl. Ej må Apollo söka mig förföra, Ty jag blir hökare till lif och själ. Moral och sanning finnes intetderå I detta stycke. Låt mig dock citera Ett gammat ordspråk, som tör passa bäst: Skomakare, o stanna vid din läst! Klåp—re: