Dagens Nyheter – 19 mars 1869, sida 1

sådana finnas ju i öfverflöd. — Icke många som kunna jemföras med er, svarade Hugh. Ni tror det icke sjelf; men kasta blott en blick i en af dessa stora speglar. Janet lydde hans uppmaning, och fann sin egen figur verkligen behaglig. — Ack, ja! sade hon, jag är mycket nätt; men visst icke kan jag ställas i jembbredd med åtskilliga andra unga fruntimmer, som äro på balen. — Lord Trevil tyckes vara af en annan tanke, än ni sjelf. Ni skall ju dansa med honom äfven nästa dans, eller huru? — Ja; men han får väl lof att Vara artig mot sin mors gäster... — Får lot att vara artig, säger ni, utbrast Hugh. Ahl det är visst icke af tvång, han uppvaktar er. — Kom nu, Hugh, afbröt honom Janet, och låt oss dansa! Hvilken förtjusande vals! Hvad den är lockande... låt oss börja nu! Och hon tog ett par steg efter musikens takt, glömmande alldeles bort, att hon icke befann sig ensam och hemma. — Förtrollande! sade en röst bredvid henne. Hon såg hastigt upp och blef varse en medelålders man, med en lorgnett fästad vid ett snöre, som han hade om halsen. Han var dock så nära, att han kunde se henne tillräckligt väl, utan att begagna lorgnetten. Ifans blick var riktad på henne. Han smålog, då hon betraktade honom och gjorde en bugning. I detsamma fördes hon af sin kavaljer in i de dansandes hvirfvel. PAUL FERROL, 74.