Dagens Nyheter – 18 mars 1869, sida 2

Hon hade ingen aning om, hvad en drägt kostar, som man kan bära med heder på en af London-noblessens baler. När hon väl var klädd, strålade hon af en fägring, så hänförande, att till och med hennes far, den eljest så kalle och stränge mannen, intogs af den mest odelade beundran och icke ens kunde dölja sin belåtenhet. Hon märkte att hon behagade honom, och då rodnade hon och blefännu skönare. Då far och dotter skulle begifva sig till balen, mötte de i trappan en gammal bekant — doktor Lohrotte. Denne helsade med sin vanliga hjertlighet på Ferrol samt fattade hans hand och tryckte den hårdt. Janet igenkände han icke straxt. Men när han sett på henne några ögonblick, utropade han: — Är det möjligt... Skulle det verkligen vara fröken Jeannette? Och hans tankar föllo på Cesar -hans obofstade Caesar, som han föreslagit till man åt denna charmanta engelska dam. Janet helsade honom glad, och med mera vördnad, än han trott sig kunna känna för den hjelpsamma, okonstlade unga fickan, tog han den hand hon räckte honom. — Och hvad har fört er till London? sade Ferrol. Ni må väl icke lemna England, utan att dessförinnan göra ett besök på Tornet? — Nej, det har just varit min afsigt att helsa på er; jag är glad öfver att en tillfällighet fört mig hit, svarade