Dagens Nyheter – 18 mars 1869, sida 2

Andra kammarens diskussion öfver den föreslagna ändringen af 7? Regeringsformen. För de olika åsigterna om denna fråga har så ofta i denna tidning blifvit redogjordt, dels genom de omständliga referaterna af diskussionen öfver densamma vid förra riksdagen, dels genom olika uppsatser zredermera. Det torde derföre vara öfverflödigt att nu ingå i någon närmare redogörelse för den långa debatt i förrgår natt, zom rörande samma fråga uppstod i andra kammaren, helst de många talarne för och emot ej hade några nya skäl att anföra. De, som ej vi!ja förändringen, ha ingen lust att ta skäl, och de, som vilja der, ha inga skäl att taga: detta är en gammal historia, som ej sällan vinner tillämpning i andra kammaren. Vi nämnde i sammanhang med redogörelsen för frågans behandling i första kammaren, att föräuvdringsförslaget vid förra riksdagen föll genom en majoritet af 13 röster i andra kammaren. Dessa 13 hasedan des3 förvandlats till 312. Motståndarnes kardinalskäl, tydligt utsagdt eller underförstådt, var fruktan för privatbankerna, att dessa genom förändringen skulle bli itillfälle att öfverflygla riksbanken. Förgäfves visade flere talare, att en bankinrättnings försprång uteslutande beror på dess soliditet och det förtroende den kan tillvinna sig, och att i dessa fall ingen enskild bank lärer kunna öfverträffa riksbanken; förgäfves förklarade fivansministern, och flere med ho:om, att det alldeles icke var fråga om att beröfva riksbänkens sedlar företrädet att ensamt mottagas i statens uppbörd, liksom icke heller att minska något af den garanti, som lagstiftningen kan skänka riksbanken, och förgäfves visades, att sådana förhållanden kunna inträffa, att riksbankens sedlar ej ens representera något värde, men likväl, i följd af grundlagens bud, måste såsom mynt anses och vara cirkulationsmedel inom landet, ty utanför dess gränser äro sedlarne ej, och hafva aldrig varit, annat