Dagens Nyheter – 18 mars 1869, sida 1

Här tror jag ni har en ödmjuk supplikant, sade hon och såg på en ung man, som stod ett stycke derifrån, och hvilkens blick hvilade på Janet. Det är lord Trevil, min son; känner mi honom icke? — Nej, jag känner blott... — Hvem? — Ingen, svarade Janet, utom... — Utom hvem? frågade lady Ewyas. Men Janet hade icke hjerta att uttala Hughs namn; i detsamma kom sonen i huset fram och hjelpte henne ur den förlägenhet, hvari hon råkat. Han hade förut med en blick bönfallit hos sin mor, att hon skulle pretentera honom för Janet, och denna hans önskan skyndade sig nu ladyn att efterkomma. Trevil bjöd upp Janet till en kadrilj; och då han aflägsnade sig med den unga flickan, ropade hans mor efter honom: — Kom ihåg, Trevil, att du förer fröken Ferrol tillbaka till mig, så snart dansen slutat; jag är hennes s. k. förkläde. Janet fick sedan dansa oupphörligen. Hugh gjorde vid första lämpliga tillfälle sina anspråk gällande, medan andra måste draga försorg om att bli presenterade för henne, innan de kunde få sin önskan uppfylld. Hon kände sig så trygg och nöjd, då Hugh var hennes kavaljer. — Så snälla alla menniskor här äro, Hugh, yttrade hon till honom; fastän ingen känner mig, är jag redan uppbjuden till tre kommande: danser; och detta kan icke härröra af brist på damer, ty