Dagens Nyheter – 18 mars 1869, sida 1

Alla, som hon der såg, voro, liksom hon sjelf, klädda i galadrägt. Hon tjusades af all denna prakt, som hon förr aldrig skådat; isynnerhet beundrade hon de äldre fruntimrens toaletter — dyrbara, strålande diademer och med diamanter garnerade klädningar, juvelarmband, som lyste i alla regnbågens färger o. m. d. Hon gick vid sin fars sida genom det ena rummet efter det andra, till dess de möttes af värden på stället, hvilken helsade dem med ett hjertligt välkommen. Han såg genast, att Janet skulle blifva balens drottning, skulle hänföra alla genom sitt ungdomliga, ytterst behagfulla väsende och sin ovanliga fägring; och dessutom var det för honom en ära att räkna bland sina gäster en allmänt omtyckt författare, som väl knappt förr varit sedd i någon af Londons sällskapskretsar. Han tog Janet under armen och förde henne till lady Ewyas, för hvilken han presenterade henne. Allas ögon riktades på denna grupp; enhvar frågade sin granne, hvem den vackra fickan var. En ung man trängde sig fram mellan de täta grupperna af samtalande; han var den ende, som syntes vara bekant med den sköna okända och kunna utan några föregående ceremonier tilltala henne. — Ah, Hugh! utbrast Janet, i det hon sträckte sin hand mot den unge mannen, Ni här? När kom ni tillbaka? — Härpå