Dagens Nyheter – 18 mars 1869, sida 1

1 verk är mitt eget, genmälde lord Ewyas och log. Och till Janets obeskrifliga öfverraskning, skulle denna gång hennes önskan gå i fullbordan. Som de personer, hvilka afgjorde saken, voro män, tänkte de icke på den vigtiga toalettfrågan. Annars hade Janet verkligen kunnat anföra ett giltigt skäl, då hon en stund förut talade om omöjligheten för henne att komma och detta skäl var, att hon icke egde någon baldrägt. Hon bar för tillfället en hvit musslinsklädning, och i sin oskuld ansåg hon sjelf att denna kunde passera på balen. Dock var hon icke fullt belåten dermed. När hon efter qvällsvarden strödde socker på en appelsin, yttrade hon helt ofrivilligt, så att hennes far hörde det: — Jag skall akta mig för att spilla något på min klädning. — Först då märkte Ferrol, hvad det var som sysselsatte hennes tankar. — Detta är din balkostym, icke sannt, Janet? sade han. Huru väl du skall taga dig ut i en krets af förnäma hufvudstadsbor! En hjeltinna i musslin och med ett blått band! — Janets glädje dödades af dessa ords Hon var sorgsen hela aftonen, och till och med den följande morgonen, då hon vaknade, ljödo dessa ord i hennes öron: en hjeltinna i musslin! När hon träffade sin far, var hon nästan färdig att bedja Honom slippa gå på den lysande festen. EmellerFAUL FERROL. 23.