Dagens Nyheter – 17 mars 1869, sida 2

igen honom. Han helsade på henne, hvarefter han fortfor: Fröken Ferrol tyckes icke minnas mig? Jag skall söka erinra henne om mig. Och med en äldre mans faderliga galanteri mot en helt ung flicka, fattade han hennes båda händer. Janet rodnade, och hon blef skönare än någonsin; i sin förlägenhet gaf hon icke akt på det namn, som hennes far nämnde. — Ahl sade lord Ewyas, vi skola bli närmare bekanta. Det torde ieke dröja länge, förrän i London ej finnes en enda man, som icke afundas mig min rättighet, att så här utan allt krus presentera mig för fröken. Ferrol. Den unga flickans far såg på sin dotter och smålog. — Nej, nej, sade han, jag återvänder: hem om två dagar. Jag lät min dotter följa med; endast för att hon skulle få se London. — Reser ni hem om två dagar? Omöjligt! Det kan ni väl icke tilllåta, min fröken? Janet såg på sin far med en blick; hvilken tydligen uttryckte, att tanken på att hon skulle neka något som han ville, syntes henne rent af löjlig. Lord Ewyas läste i denna blick, och han kände sig förtrollad. — Säg mig åtminstone, hvar ni bo, yttrade han, och lady Ew... min hustru, menar jag, skall få pröfva sin öfvertalningsförmåga. på er. — Nej, det är icke värdt; jag försäkrar er att: jag måste fara tillbaka,