—— LL -— — ———— 2 2————————m! de enligt vårt förmenande framkalla; men vi kunna icke frångå vår mening, att så skett. Det teaterfolk han förevisar består af: en teaterdirektör som är en rå och okunnig korporal; en annan teaterdirektör, som är lika okunnig och inbilsk, som lefver på vigilans och gifter sig: för några gamla kostymer; en primadonna, som grasseras af ursinvig afund; en aktris, som är det blott för att snart sagdt på hvad vilkor som helst fånga en man eller en älskare och hvilken skildrar teater. personalen såsom i allmänhet moraliskt förderfvad; en skådespelare som kommer drocken på en repetition och låter förleda sig att dricka tills han blir alldeles förfallen; en förste älskare, om hvilken visserligen intet annat ondt kan sägas, än att han är en dålig skådespelare; ändtligen en enda — sånger:kan Caro lina — som är ett mönster af ädla tänkesätc, jemte det att hon är en konstnärlig storhet, Hr Hodell misstager sig uti sin föreställ. niog, att Dagens Nyheter och hela den rätttänkande delen af pressen skulle hafvå skildrat förhållandet inom de härvarande kungliga teatrarnes styrelse på sämma sätt som Fäderneslandet och Söndagsnisse. Den rätttäpkande delen af pressen har aldrig tillåtit sig att meddela mer eller mindre sannolika, mer eller mindre tillförlitliga anekdoter om yttranden och åtgöranden af de kungliga teatrarnes direktör, i ändamål att ingifva s1mänheten den föreställning, att denne di. rektör är ytterligt okunnig och inskränkt. Om någon af dessa anekdoter varit sann, ha vi ansett det förråda. dålig ton hos interlokutörerne att utsprida den; och har den icke varit sann, så har det varit otillständigt af Fäderneslandet och Söndags-Nisse att berötta den. Och hr Hodells malplacerade .seener i fjerde akten äro in enting annat än illustrationer till dessa anekdoter! — Vi kunna icke underlåta den anmärkning att det tager si bra besynnerligt ut att den kungliga teaterdirektionen nu -för tiden ofta fördömes, medan hvad den gör ännu vida oftare berömmes. Det har knapt gifvits under ett par ärs förlopp något dramatiskt stycke eller nå0n Opera, utan att en och annan eller samtliga tidningar varmt lofordat både styckena och utförandet, men ändock ropas emellanåt korsfäst! derför att teaterns s ulder, stora förut, blifvit ytterligare ökade under den nuvarande direktören. Så länge det icke satts, ens på det aflägsnaste sätt, i fråga att riksdagen skall betala skulderna och så länge teatrarnes prestationer berömmas, tycks det vara särdeles ivkonseqvent att fördöma direktören, om hvilken vi för öfrigt icke känna någonting annat än hvad hvar och en kan känna genom teatrarnes prestationer. Hr Hodell har utan tvifvel trott Sig gagna det svenska dramat genom det. medel han användt. Hurovida han deruti lyckas skola vi ej yttra någon gissning om, men vi tro att den bildade allmänheten skall hålla med 038 om att medlet är oriktigt och att dess bes gagnande icke ens: för den bästa afsigt kan vinna ursäkt. — Hr Hodell har så goda tendenser, och han har på de sednare åren gått framåt så mycket i takt och diktion, att deraf kan hemtas förtröstan att han snart sjelf skall inse att han i de nu ifrågavarande scenerna i Teaterlif gjort ett afsteg från den soda smakens reglor, ett afsteg, som vi hopDas måtte blifva det sista. ) Blåsktggs-genren är längesedan öfvergifyen å de knugliga teatrarne. prroemm——