Paris gator. — Men här är gudomligt vackert, yttrade Janet i en ton af beundran. Nu är att märka, att af allt det vackra, som denna dag var att skåda i Pall Mall, de damer icke undantagna, som från morgonen till qvällen i ståtliga ekipager färdades derigenom, var Janet sjelf det vackraste. Hon var en nyss utsprucken ros, skön, frisk, god och oskuldsfull. Nästan alla menniskor, som hon och hennes far mötte, vände sig om för att se och beundra henne; men derpå gaf hvarken hon sjelf eller Ferrol akt. Hon tänkte på andra saker, och han med. Den förflutna tiden och framtiden, med ett ord det frånvarande fyllde hans själ. Det närvarande åter var för henne allt — hvad hon såg omkring sig, den nya verlden. Till slut väcktes han ur sina drömmar af en röst, som tilltalade honom. Den kom från en droska, som nyss stannat, och ur hvilken lord Ewyas i detsamma hoppade ned, räckande fadren handen. — Så får jag då ändtligen se er, yttrade lorden (ty de hade icke träffats, sedan familjen Ferrol kom hem från sin resa till kontinenten). Det gläder mig, att ni kommit tillbaka... och jag hoppas, att ni mår väl? Medan han sade detta, hvilade hans blick på Janet, som hade glömt honem och icke genom något tecken angaf, att hon kände