173 fick ett bref i morgse, och det är med anledning af dess innehåll jag brådskar. Följ med mig ut och promenera, fastän vädret icke är lockande, så skall jag tala om för dig hvilket ärende jag har. Vi begifva oss af straxt; ty jag har slutat mitt arbete. Elinor hade intet att invända; men hon gjorde sin toalett något långsammare än vanligt, för att derunder komma i tillfälle att tala om för Janet, att hon skulle göra sig i ordning att resa redan samma afton, en nyhet, som flickan knappt kunde tro, fastän hon hörde den med egna öron af sin mor. Befallningen var emellertid gifven, och hon beredde sig att lyda den, ehuru något förvirrad och undrande. London var någonting alldeles nytt för Janet; också kastade hon nyfikna blickar omkring sig åt alla håll, då hon den följande dagen gick vid sin faders sida utefter de lifligt trafikerade gatorna. Då de kommo till S:t James-gatan, sade Ferrol till. henne: — Om vi nu gå åt höger, så få vi passera parken, Jeannie. Taga vi af åt venster, komma vi deremot till Pall Mall. Hvilken väg skola vi välja? För mig är det likgiltigt. — Nej, låt oss icke gå genom parken, fader. — Ah! du vill ej se träd och landskap; nåväl, till venster då. En charmant gata, icke sannt? Dock på intet vis att förlikna med åtskilliga af