som han öppnade. Det innehöll en guldmedaljong, å hvars yttre sida sågs en inskrift i emalj. Medaljongen inneslöt hår. — Detta smycke, min herre... kan ni minnas, om det tillhört henne? — Nej, det kan jig icke! — Den fattiga gumman Franks har varit nog fåfäng att vid ett besök hos en grannqvinna bära det på sig. Hon var i ert hus vid den tid, då den första fru Ferrol mördades, såvidt jag icke minnes orätt. Den som lemnade detta i mina händer försäkrade, att många dylika dyrbarheter förvaras i den gamlas gömmor. — Nå, hvad skulle, det betyda? — Man misstänker henne för att ha stulit dessa saker. — Icke omöjligt; men jag vet ej om de blifvit tagna från mir hustru. Alla hennes nipper, som jag visste af, lade jag tillhopa och skickade till hennes broder. — Ni skickade ju också en lista öfver hennes effekter? — Ja, det gjorde jag. En liten bok, som jag fann, innehöll en sådan förteckning; och den boken skickade jag. — Nåväl, min herre, jag har sett den ifrågavarande förteckningen, och deri finnes detta smycke upptaget. Herr Gordon var nog årtig att låta mig genomgå listan. — Då har ni grund för ert antagande. — Men, min herre, ni förstår väl att på samma gång faller på denna qvinna en misstanke för... — För delaktighet i mordet — menar ni det? — Ja, eller hvad säger ni