Dagens Nyheter – 16 mars 1869, sida 1

molnen jagade hvarandra öfver himlahvalfvet och månan tycktes ila dem till mötes med hastig fart. På kort afstånd reste sig kyrktornet. Plötsligen hördes klockan i detsamma slå tolf. Det ena slaget följde högtidligt på det andra. — Det låter som ringde man efter en döende, yttrade Ferrol, eller huru? Jag undrar dock om kyrkklockan går rätt. I detsamma föll något föremål ned på golfvet. De vände sig och sågo alabasterlampan ligga slocknad och — sönderslagen. — Hvad är det? Ah, min lampa! utbrast fru Ferrol; min kära lampa. -— Huru har detta gått till? yttrade Janet. — och Ferrol sade: — Lampan är krossad... oljan är förspilld ... året tillända; klockan gick verkligen rätt. — — Mamma, den har blott gått midt itu; vi kunna laga den igen, sade Janet. — Nej, min flicka, svarade hennes far, det är bäst att låta den ligga. Huru du än må försöka att sätta ihop bitarne, så blir den dock aldrig mera hel.