Dagens Nyheter – 15 mars 1869, sida 1

nes afsigt sålunda röjdes för Elinor; hon ville, att Ferrol skulle ha iästihennes ögon och hörsammat den bön, som deri var uttryckt. Nu måste hon svara med ord: — Du bedröfvar Mamma. Ferrol log. — Gör jag det, sade han, då vill jag icke fordra något svar på min fråga. Seså, fortsätt nu, Elinor, och spela. Jag längtar att höra mera musik. Fru Ferrol fortfor länge att musicera. När hon steg upp från fortepianot, var klockan redan elfva på qvällen. — Nu är jag trött, sade hon; snart har det gamla året slutat, brasan har brunnit ut — men min lampa, ser jag, brinner ännu klart — Jag skall lägga mera ved i ugnen och lampan har öfverHöd på olja. Blott yttre våld kan skall kunna släcka dess ljus. Den brann också på vår bröllopsdag, Elinor? — Ja, det gjorde den; men sedan dess har den gällan varit tänd. Jag skulle kunna räkna gångerna. Jag undrar, hvarför du kom på den idn att tända den i afton. Ferrol svarade ej. De torra vedträd han lagt i ugnen stodo snart i ljusan låga, som man säger, och rummet upplystes klart deraf. — Låt oss blicka ut iden fria rymden, sade han. Låt oss läsa det gamla årets afsked i stjernorna. Han öppnade fönstret, och de ställde sig bredvid hvarandra och forskade ut i natten. Vinden hade tilltagit i styrka och häftighet;