Dagens Nyheter – 15 mars 1869, sida 1

seende vid högtidsdagar, skulle göra svårigheter Vid att mottaga hennes gåfva. — Gif mig den i afton, Janet, hvarför vänta tills i morgon? den är färdig, ser jag . med ett litet lås... så nätt. Den dag som är, rå vi om, men icke morgondagen. Låt mig få den straxt. Han mottog den af sin dotter medan han talade, och kysste henne derefter på pannan. Hon dröjde, innan hon sade: — Och ett glädjerikt nytt år önskar jag dig, fader! — Må i främsta rummet det gamla året, så länge det ännu räcker, vara lyckligt, svarade han. Kom, kom, lifvet är så ljuft här ibland eder. Jag skall röra om elden; jag vill att vi skola ha det lika varmt i dag, som om vi vore i juni månad. I detta ögonblick, tror jag, skulle jag lägga min Apollobild af Cellini i kaminen, om jag gaknade ved. -— Fru Ferrol smålog. -Det ruskiga vädret har lifvat upp dig i stället för att verka nedslående, sade hon. — Åh, nej, icke vädret; men jag är upprymd derför utt detta är den sista dagen, såsom de kalla den... Elinor, du skulle tända den här lampan i afton. Mins du, när jag gal dig den? — Paul, det kan jag aldrig glömma Det syntes på Janet, att hon gerna ville veta hvad hennes föräldrar alluderade på men hon tordes icke framställa någon frågå Det var en präktig alabastervas, konstrik arbetad och genom ständig omsorg bibe