Dagens Nyheter – 15 mars 1869, sida 1

I a: dra kammaren beslöt: nyligen, såsom bekant, att nd älta anslaget till armens vapenöfoingar till kalfva beloppet. Miristrarne motsatte :ig dettas, dels emedan öfningarne förmenades vara nödvändiga och dels emedan riksdagen skulle sakpa konstitttionet rätt att nedsätta ordinarie arslag. Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning yttrar i anledning bäraf: I hvarje land, der mönarken bufvudsakligast betraktar sig som chef för armån och der ban på grund af uppfostran och sinnesriktning finner sin förnämsta förströelse i militära skådespel, eller der han fördjupat sig i det nära till hands liggande misstaget att betrakta sitt lands verkliga styrka identisk med styrkån af de bataljoner, som kunna sammanföras till ett lustliger, der blir hvarje fråga om nedsättning i armåbanslagen en personligt ömtålig fråga, och det vill nästan synas, som om denna personliga ömtålighet haft någon del i det sätt, hvarpå stärskildt hr justitiestatsministern uppträdde i lördags i andra kammaren, då han på folkets konstitutionella riitt ätt genom fina ombud sig sjelf beskatta, tryckte pregeln af ogrannlagenhet och bristande konstitutionel anda, såvida riksdagen begagnade denna rätt i dess fulla juridiska utsträckning. Hrjustitiestatsministern syntes vilja antaga äfvenen moralisk gräns, som skulle inskränka sjelfbeskattningsrätten till de extra-ordinarie statsanslagen och lemna de ordinarie orubbade, så länge icke regeringen sjelf toge initiativet till deras nedsittande eller afskaffande. För vår del känna vi endast ett moraliskt rättesnöre för folkrepresentanternas handlingssitt, och det är att efter bästa insigt och med odelad hänsyn till hvad folkets bästa kräfver utöfva sin konstitutionella rätt inom dess grundlagsenliga gränser. Hvarje af personliga konsiderationer, af undseende för monarkens tycken o. 8. v. örestafvad miikling med denna pligt låter icke rättfärdiga sig. Å sin sida har regeringen full moralisk rätt att med den högre insigt, hon möjligen kan ega om statens bästa, begagna sina stora maktprerogativer för att neka ett riksdagens beslut sin sanktion. Utöfra de begge 8 k. statsmakterna å ömse sidor denna gin rätt med stadig och. uteslutande hänsyn till det allmänna bästa, och bemöta de under debatterna hvarandra med all den aktning, hvarpå de ömsesidigt ega anspråk, så kunna vi icke inse, att grannlagenheten, ritt förstådd, deraf kan blifva sårad, in mindre kunna vi inse, att den konstitutionela andan Kan annat än vinna derpå.