Dagens Nyheter – 15 mars 1869, sida 1

Samma morgon och straxt innan budet från lorden anlände, hade Ferröls betjent haft att förkunna för sin husbonde, det Marthas tillstånd till den grad försämrats, att det var föga hopp om hennes vederfående. Då Ferrol kom till frukostbordet, visade han sin hustru det bref han erhållit, yttrande: — Se, hvad de begära af mig! Fru Ferrol smålog. — Nåja, sade hon, de kunna icke veta, att det är förgäfves de bedja. — Menar du, att jag skall svara nej? — Ja, det tager jag för gifvet ... Du brukar ju alltid... — 4Utid må en gång sluta. Skulle du önska se mig stolt och glad öfver den äran att representera vårt grefskap? — Ja. — Och jag vet, att jag skulle kunna göra det med heder. — Derom är också jag fullt förvissad, och jag skulle finna mig lycklig, om du blefve känd och beundrad så allmänt som du förtjenar. Ack! Paul, säg icke nej! — Jag skall tänka på saken litet närmare; Det är några ytterligare omständigheter, jag måste taga i betraktande; men så snart mitt beslut är fattadt, skall jag meddela dig detsamma. Nu mitt the, Janet. Har du varit ute på morgonen? — Nej, pappa. — Jag trodde att du möjligtvis besökt den sjuka qvinnan. Det brukar så ofta falla dig in att göra barmhertighetsverk. — Jag skall gå dit ef ter frukosten, om du så önskar, sade Janet. Sjukvakterskan var här för en timme sedan PAUL FERBOL. RO.