Dagens Nyheter – 13 mars 1869, sida 2

Kristina Nilssons debut i Faust. Den 4 dennes gafs för första gången Gounaad3 opera Faust på Stora Operau i Paris. Til historien härom hör, att kompositören redän för tio år sedan hade sökt att få deta arbete upplfördt på nämnde teater, men dåvaranda direktören, hr Royer, afslog detta, hvilket hade till följd att stycket i stället upptogs på Tneatre lyrique, som då förestods af hr Carvalho, hvarvid Margaretas roll för det mesta utförts af hans fru, Miolan Carvalho, som an-es för den första koloratursåsgerskan i Paris och deruti haft en af sina största triumfer. Men sistlidet år blefvo Theatre lyriques affärer så diiga, att Carvalho måste göra cession och samtidigt öfvergick frå Miolan Cärvalho till Stora öperan, der hon sedan vaårit serdeles firad, i syöiierhet i drottningens roll i Hugerotterra. Sedermera har Faust blifvit upptagen vid Stora operan och långvariga förberedelser en längre tid varit gjorda för dess uppförande; Margaretas roll lemnades ru åt vår landsmarinna Kristina Nils on, söm redan if:ån början af förlidet år varit der engagerad. Denna händelse sysselsätter mycket den musikaliska kritiken och har på några håll bemött: med klander. Så yttrar Eugåse Tarb uti tidningen le Ganlois: Hvad, säger han, direktören äger fru Miolan Carvalho och han bar icke inset:, att huru förträfflig den andra Marga: reta kunde befinnasz, så hade det dock varit en haidling af obestridlig rättvisa, att bevara åt den första en roll, som hon skapat och som borde vara hesnes egendom. Med fru Carvalbo sä:om Margareta skulle man vun:it en af dess:su framgångar, vom man endast erhåller hvart tionde år, medan den tanken nu geromgick salongen; ått i ett hörn deraf fanns ett :ruitinmer, som hade rätt att fälla tårar. Hvad Gounaud beträffar, så förmodar jag att bans råd argåevde detta rollombyte icke blitvit ivhemtådt. — Om utförändet yttrar han: Det finues två personer i Margaretas roil, den ena ön engel af renbet, den andra en fallen qvinsa. Fröken Nilsson har cj insett eller känt, ätt det vär nödigt att accentaera dessa båda fysionomier På det sätt, rom hon uppfattat Margareta sätom jnugfru, kan man icke hysa det minsta tvifvel om förförel.ens utgåag. Hon är ea ung flicka sådan som alla andra, Hoanett af grundsats men icke i följd af okunnighetens oskuld, för hvilken tilifället ännu icke framställt sig att ej mer vara det. Man anar, att den första galaat som presenterar sig, skall göra henne till sin älskariöna, om han vill göra sig besvär dermed; hon bekäncer icke tankfull för sig sjeli att hon finner Fåust intagande; hon förtror det helt öppet åt publiken, och publiken sympatiserar icke med henne. I scenen med juvelerna är hon icke förvånad, utan förtjust att fiana sig så vacker; och kärleken är hos keane rent vänlig, då den borde vara verkan af en diabolisk attraktion. Fiktiouen försvinner och ger rum åt realiteten. Uti den senare delea af operan deremot, då Margareta har blifvit qvinna och mor, drager fröken Nilsson fördel af det, som fattas henne. Lifvet flödar i denna upprörda varelse, passionen öfversvämmar henne, förebråelsen krössar henne och ångern visar henne förklarad. Uti kyrkscenen är hon fullkomlig, i bönen sublim. Det återstår att veta, om poetens hufvudtanka är att söka i den förra delen af hans arbete eller i slutet deraf. Jag tror att man svårligen .kan neka, att den första delen är den vigtigaste af det hela och att. dess vanvärdande innefattar ett misskännande af Goethes id6.