det väl icke, hoppas: jag. — Men formannens hustru tror det? -— Folk af hennes slag säga alltid att döden är nära, så ofta någon är sjuk. — Gif henne hvad hon behöfver. Kom ihog, att du icke får försumma henne, sade Ferrol. Janet blef ånyo öfverraskad, när hon något sednare kom för att fullgöra hvad hennesfar ålagt henne. Hon fick nemligen då veta, att han varit sjelf hos dem sjuka och dragit försorg om att skaffa henne läkarevård och hvad föröfrigt hennes tillstånd kräfde. Detta var Ferrol så olikt. Bondfolket förundrade sig icke mindre öfver de omsorger, som egnades den gamla; och naturligtvis gåfvo dessa anledning till mycket sqvaller och prat. Samtidigt med den åldriga Martha, låg grefskapets riksdagsman herr Aldry sjuk. Dennes tillstånd blef alltmera betänkligt och slutligen dog han. Nu uppstod en fråga — hvem, som skulle i hans ställe väljas till ledamot af underhuset? Åtskilliga herrar i trakten sammanträdde för att gamråda angående valet. Bland dem var lord Ewyas. Herrarne förenade sig om, att uppställa Ferrol såsom kandidat, och underrättelse härom ankom en morgon till Tornet. Det var lord Ewyas, som tillskref Ferrol, anhållande att han icke skulle undandraga. sig det förtroende, man ämnade lemna honom,