Kjellin, Bisch och Lindstedt erhöllo nu tillåtelse att återresa hem, men Strömbom och Hellström ålades att åter iffinna sig påföljande dag inför rätten. Klockan var nu 3 på natten, och hade ransakningen således, med en timmas middagsrast, fortgått i 15 timmar. Torsdagen den :4 fortsattes ransakningen åter kl. 10 på förmiddagen. Eriksson erkände nu att han mottagit 1,300 rdr af Hellström. Grubb säger, att Str. underrättat honom, att han varit nere vidoLiljeholmen och fått närmare reda på E:s förhållande till saken, samt bedt Grubb akta sig för E., emedan han vore en farlig karl. Härefter gör G. en berättelse om orsaken till den omtalade försvarsskriften; att han för betryggande af sin framtid velat hafva ett intyg af E. om sin oskuld, enär han hört att han var misstänkt, samt att. han derför uppoffrat 16,000 rdr; att då G. och de andra foro ut till Stallmiistaregården och der sammanträffade med Synnerberg hade denune sagt att han visste ett ställe, der G. kunde få bo till dess saken var öfverstånden; att då G. frågat Strömberg om E. skulle resa till Amerika. eller icke, hade Str. svarat: Det är en sak, hvarmed G. ej har något att göra. klagaren anmärker hirvid det otroliga uti att G. ej skulle veta, huru Strömbom avancerade i sina underhandlingar: med E. i G. säger, att Str. sagt, det han ej ville meddela sig med G. bärom, på det ej G., såsom medveten häraf; skulle råka i något ansvar; att G. helt och hållet litat på Strömboms åtgöranden härutinnan; att han genom sin Stockholmsresa blifvit lockad i en snara och utsatt för ett skamligt bedrägeri, som nu. slutligen förorsakat hans häktande. Levin säger, att det ej är troligt att G. upp offrat 16,000 rdr blott för erhållande af en skri t, för hvars införande i hvilken skandaltidning som helst han ej behöfde utgifva mer än några riksaler. : G. säger, att om något kan läggas honom till last såsom uraktlåtenhet vid släckningen, så är han villig att underkasta sig ansvar derför, samt antyder att han vill ersätta plankoch brädstaplarnas uppbrännande ifall rätten anser honom skyldig dertill; att han kunnat sälja sågen, som är brandförsäkrad till 40,550 rdr, för något under detta pris och medgifver slutligen att han kunnat sälja den för 35 å 30,000 rdr, men kan ej påminna sig att han utbjudit den under nämnde summa. Härvid uppläses ett bref från G. till löjtnant von Post på Äs, deri G. erbjuder von P. att få köpa sågen för 27,000 rdr. G. kommer ej ihåg detta bref, som Löfgren skrifvit, samt minns ej att han fått svar derpå, men bestrider ej heller att detta pris ännu ytterligare blifvit nedsatt. Ett försegladt paket hade under tiden inburits, hvilket nu öppnades, och upplästes deriliggande skrifvelser. Af dessa inhemtades, att G. den 13 dec. 1864 försålt ångsågen tillhr Francke för 20,000 rdr, inen att detta köp sedan återgått, och hade någon anmälan om denna försäljning till brandstodsbolaget ej blifdit gjord. Kronofogden Levin hadelåtithemta G:s räkenskapsböcker, hvilka nu vid rätten förevisades. G. säger nu, att Eriksson och sågarne ej haft något konto, emedan de fingo sin liqvid på kontoret hvar 14:de dag. Vid granskning af kassakontot finnes en post för maskinisten E.: 46 dagar — 46 rdr. Magistratssekreterareti Bdv. Ågren från Nyköping, som var närvarande, mottog boken för närmare granskning: j Domaren: Kanske Grabb vill åtaga sig att betala hela beloppet till brandstodsbolaget? Grubb: Jag förrän jag skall sitta här längre, vill jag så mycket som möjligt gå till mötes, och vill jag derför ersätta skadan, emedan det är konstateradt att sågen nedbrumnit genom mordbrand, ehuru jag ej kan påminna mig, att hafvå genom något oförsigtigt yttrande till E. förörsakat branden. Dom.: Jag hemställer till Gi om det ej vore bäst, att G. i sammanhang med detta sitt medgifvande äfven aflade en fullständig bekännelse? Jag ser väl att ransakningen kan komma att dra ut på tiden, och derför vill jag medgifva att betala bolaget heta brandförsäkringsvärdet, men endast på de vilkor, att jag: blir frikänd och målet afskrifvet, ty i annat fall anser jag mitt medgifvande utan ändamål. Härefter inkallades Strömbom och Hellström samt konfronterades med hvarandra. På tillfrågan om tiden då Str. fick underrättelse af Hellström om Levins vintade ankomst till Stockholm, svarade Str.: Jag tror att det var samma dag, då Hamnström och jag foro ut till Liljeholmen, Hellström säger, att han underrättade Str. vid Liljeholmens station kl. 10 min. öfver 1 att Levin var på vig för att hikta.E.,.men att Hellström dessförinnan hade svarat på Levins telegram. Hellström stiger sig hafva ryktesvis hört berättas, att Str. haft spioner, som följt Levins spår vid Wärhulta, Eskilstuna m. f. ställen. Str. begär att vittnesmålet för gårdagen måtte för honom upprepas, då han dervid vill göra de ändringar, och tillägg, som möjligen äro af nöden. Föröfrigt motsiger han ofta Hellströms uppgifter och åtvarnas flere gånger såvil af domaren Bom Aklågaren att besinha edens vigt och hålla sig till sanningen, hvartill han svarar, att han ej är någon tjensteman, som af konsidera