— 109 — han: — Bah! hvad skulle det tjena till? och ehuru han mottog den unge mannen höfligt röjde han en köld, som ingalunda var uppmuntrande för Janets älskare. Han låtsade icke alls förstå, att Hugh gjort sin resa enkom för att träffa honom och hans familj. — Ni ämnar er väl till Pyreneerna, kan jag tro? frågade han. — Jag har icke uppgjort någon plan, svarade Bartlett undvikande. — Östkusten och Spanien bör ni också fara till; der är gudomligt vackert. — Jag hoppas, att ni snart må bli frisk igen, sade Hugh, för att leda samtalet på andra ämnen. — Jag? ja, jag hoppas det sjelf; och så snart det blir mig möjligt, anträda vi återresan hem. Men eftersom vi .språka om er färd, vill jag tillägga att ni bör icke försumma att besöka orienten. Innan ni lemnar oss, skall jag uppleta några böcker, som ni skall ha med er, och hvilka äro ypperliga vägvisare. I dag tror jag ej ni kan få dem; men ni stannar väl öfver morgondagen? Hugh svarade intet. Han blef naturligtvis djupt nedslagen af att höra, huru gerna Ferrol ville bli af med honom. När den sistnämnde en stund sednare befann sig ensam medsin hustru, yttrade hån till henne: — Gossen har förälskat sig i Janet, det är ju löjligt! — Stackars: gosse — löjligt! svarade fru Ferrol; ty det hade nu