Dagens Nyheter – 12 mars 1869, sida 1

äldre, känner att man icke skulle kunna göra om en gång till, ej ens för att vinna den outsägliga lyckan att vara din man. — Det var ingen lämplig väg till detta mål att taga en annan till äkta, yttrade Elinor och smålog åter. Ferrol fästade på henne en forskande blick, hvarefter han också log. — Jag skulle icke ha något emot, yttrade han, att Janet blefve gift med Cesar. — Cesar, Janet! ... Cesar Lohrotte! doktorns son? Hvad menar du? — Eftersom vi nyss talade om Janets förhållande till Hugh, har jag kommit att tänka på, att det visst icke är nödvändigt att hon gifter sig i England. Jag menar att för en qvinna är Frankrike ett bättre land. För det första skulle hon här bli mycket rik, under det hon i England endast skulle kunna kallas välbergad. Blir hon gift medan hon är ung, befrias hon från alla spekulanter på sin förmögenhet. Cesar är en hygglig gosse, en lydig son. — Ja, men ett fullkomligt barn!... Ferrol, ifall du önskar se henne ännu ung förenad med en make, som både är rik och derjemte en lydig son, hvad har du att invända mot Hugh? — Hugh, sade Ferrol, och blodet steg honom åt hufvudet; det är en helt annan sak. — Emellertid, tycker jag, kan Cesar ännu mindre komma i fråga. — Nåja, inte håller jag på Cesar; jag bryr mig verkligen icke mycket om honom. —