Dagens Nyheter – 12 mars 1869, sida 1

stranden om morgnarne; han öfvertygade hennes mor om nyttan häraf; och Ösesar fick i uppdrag att vara hennes följeslagare och beskyddare. Ynglingen hade på sista tiden börjat bygga de mest storartade luftslott. Redan hade han, medan han gick och funderade för sig sjelf, många gånger friat och fått ja af en i hans inbillning lefvande Junet, under det att den verkliga Janet, som gick vid hans sida, var den sista till hvilken han skulle ha vågat tala om något annat, än de hvardagligaste ämnen. Hon fann honom också andefattig — ty icke kunde hon göra sig ett begrepp om allt hvad han drömde, när han gick bredvid henne och såg enfaldig ut— samt hade ganska svårt att underbålla en konversation med honom. En morgon då de voro ute på den vanliga spatserturen, fick Janet se en herre med paraply komma emot dem; Hon stan-: nade plötsligt och utbrast: -— Hugh! är det verkligen ni? huru mår ni? — Den unge Bartlett hade nyss anländt med ångbåten. — Huru mår nisjelf, Janet? svarade Hugh. Jag har fått veta hvad som händt herr Ferrol, och derför har jag kommit hit för att råka honom. Huru befinner han sig nu? — Åh! pappa är på bättringsvägen. Det var. snällt af er, att visa ett sådant deltagande. Jag är riktigt glad öfver att se er. — Än han? — Hvad för PAUL PERROL. 46.